Brännande tårar..

Tårarna bränner i ögonen (intalar mig själv, jag ska inte gråta). Jag som var så lycklig och glad. Vart tog denna glädje vägen? Rann den ut i sanden som vanligt eller? Jag vet att du mår dåligt, och de gör mig ont att veta att allt inte är som de ska vara, men jag kan inget göra. Jag sitter här på Åland och du är i Sverige. Jag kan bara lyssna om du vill prata, finnas där som ett "bollplank". Det är du som själv måste göra jobbet, sen att jag kanske kan hjälpa dig på vägen är en fördel. Så mycket som jag sett och fått erfara de senaste åren i mitt eget mående så tror jag att jag förstår mer än du tror.

De som hände din M är ingenting som man kan rå för, sånt händer tyvärr. Sen att jag vart väldigt besviken och ledsen så jag grät flera timmar när ingen såg de hör inte hit. Så mycket som jag längtar, och väntat på att du skulle komma blev jag så ledsen. Men men de är bara att fortsätta vänta, sen hur länge jag får vänta de återstår att se. Eftersom du har dina intressen som gör att du inte kan åka när du vill och jag har hinder här som gör att jag inte bara kan åka över till dig på stört.



Jag älskar dig!