Det är nog inte meningen man ska må bra allt för länge eller ens få vara lite lycklig. Fast att jag är myndig så ska de ha reda på allt man gör, alla man umgås med, va hemma helst innan man ens ha hunnit ut genom dörren.
Denna helg som varit är ett tydligt tecken på det. Fredag gick de okej, lördagen var lite sura miner och söndagen total katastrof. För att inte tala om igår. Jag förstå faktist nu alla dessa ungdomar som säger att de vill ta livet av sig.
Jag är idagens läge 23 år och vet fortfarande inte vart jag ska vända mig när de är bråk från båda sidorna av familjen. Även om pappa ALLTID finns där och ställer upp är de inte alltid jag kan vända mig till honom. Pappa är den som alltid finns och ställer upp med de han kan hjälpa mig med.
Gulle du vet hur det är att må dåligt, du är den som får mig att vilja stiga upp på morgonen, den som får mig att sova på natten. Du är den som ger mig ljuset i vardagen. Om inte du fanns vid min sida som vän så skulle jag nog gett upp för länge sedan.
En del av alla dessa människor som finns i min närhet vet nog inte om att de beter sig som idioter. De tänker nog inte på vad de säger alla gånger, för mycket av de som sägs sårar även om de kanske är menat som skämt. Denna vecka har de vart en del sånnt. Gråter mer än jag brukar göra, och det är inte alltid av glädje.
Huj vilket glälligt inlägg detta blev. (känslo mässigt iaf)
Älskar verkligen dig hur fel de än må låta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar