Borde inte jag vara glad och lycklig när man är kär, tydligen inte.. Är bara ledsen och mår sämre och sämre. Är så ledsen på detta nu! De spelar ingen roll hur jag vrider och vänder på allt och försöker få det att gå ihop.
Jag vet inte vad jag har mina vänner mer. Jag vet helt enkelt varken ut eller in. Frisk jo men säkert, skulle inte tro det. Hur kommer det sig då att tankarna kommer upp allt oftare och viljan med. Det får lov att räcka nu! Jag skiter i om de går vägen eller inte nu, kommer juh ingen vart så.
Jag vill inte vara den här som sitter och ältar allt om och om igen men nu vet jag inget bättre. Har verkligen försökt sträcka på mig och tycka att nej de knäcker mig inte, men de går inte längre. Jag orkar inte ljuga för mig själv eller någon annan mer. Det får vara slut på lögnerna om att nej jag mår toppen och ingenting är fel.
Jag är bara så trött på alla dessa motgångar nu! Trevligt sen då med en pojkvän som antingen är super grinig och arg eller sover hela tiden. Nej de funkar inte längre nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar