Det där underbara ljudet

Var igår ute på promenad med en av mina bästa vänner, vi pratade på som alltid och hade en massa ämnen att avverka som alltid när vi umgås. När vi är på väg hem hör vi det där underbara ljudet som får en att lyssna lite extra. Ljudet som får nackhåren att resa sig i nacken, ljudet som får lyckoruset att rusa ut i kroppen och man blir glad och lycklig på en bråkdels sekund. Det är ljudet av en klassiker, av en gammal original De är så man känner att nu är de verkligen vår. Vi känner nästan lukten av läder och vinden i håret, vi kan nästan höra hur avgasröret vibrerar smått. Vi är på helspänn och börjar titta efter den, men än är den på håll. Nu är verkligen våren här.
Ljudet kommer allt närmare, vi tittar med spänning och vad kommer inte där bakom krönet, jo en SKRETEN 125:A!! Vilken besvikelse.

Sov hos Krista i natt på soffan, vi såg på film igår så (för nu har söndagarna blivit heliga igen) och sen prata vi lite så bestämde mig för att sova på soffan. Sov helt okej tills jag började drömma allt mer och mer underliga grejer. Drömde bland annat att en (förut) jätte nära vän sa att han inte ville ha med mig att göra mer. Att de var bäst om vi inte hördes på ett tag. Jag vart förstås väldigt förvånad och undrade vad de var som gjorde att han tyckte så, men fick inget svar utan de blev bara allt mer tystare från hans sida. Nu är det juh så att det är såhär i vardagen med, jag hör inget av honom mer, men de är väl så att vi vuxit ifrån varandra. Han har sitt liv där, och jag har mitt liv här. Nåja de är juh lite utav livets gång, vänner kommer och går, men jag saknar verkligen honom. De är så konstigt för de vart bara tyst en dag. Nåja huvudsaken är att han är lycklig med flickvän jobb och allt de där.


Såg en av de närmsta vänner jag har igår kväll när jag och Krista promenerade genom stan. Stannade för att säga hej men de var som man inte fanns, visst fanns de andra människor där i närheten men ett hej tycker jag inte är för mycket begärt. Okej om man inte ger en kram eller så men ett leende tycker jag att är nått som hör till. Inte ens att jag fick veta att man vara hemma på kobben heller, fick juh inte veta att man for iväg heller (fick bara ett sms om att man sku vara borta ett x antal veckor). Men men man ska väl inte haka upp sig på småsaker allt för mycket.

Nu ska jag promenera hem och hämta min bil, så jag kan hämta lite grejer Krista ska ha efter jobbet. Så vi kan börja med de som är planerat här hemma i lägenheten hennes :)

Dagen blir nog bra fast den började mindre bra.

Nåja ha en bra dag iaf.
Kramar