Vågor av ångest

Var kom nu denna känsla från? Jag vill inte gå ut och visa mig bland folk, men grejen är juh att förr eller senare måste jag juh gå ut hur ogärna jag än vill. I morgon måste jag även in till stan (ångest). Jag tycker verkligen inte om när ångesten verkligen sköljer över en och man kommer inte ut bland folk. Nå idag stannar jag inne och gömmer mig bakom boken, men i morgon ska jag ut eftersom jag måste till stan och kolla en grej så.

Och varför jag nu sitter och lyssnar på en massa negativa smörlåtar vet jag juh inte, de är juh inte precis min stil om vi säger så. Är jag nere lyssnar jag typ på Nirvana, Metallica, Iron Maiden eller nått i den stilen. Men snälla dessa negativa smöriga låtarna huj, men så kommer jag mig inte för att lyssna på nått annat, orkar inte byta helt enkelt.

Skulle vilja se på film med någon, se på film en hel kväll (fast en massa tjejfilmer de spelar mig ingen roll), men jag vill inte se ensam.

Känner att de jag mest av allt vill just nu är att träffa en av mina absolut bästa vänner, för när vi umgås så blir jag alltid på bra humör. De går inte att vara ledsen när vi umgås. Att bara få ligga på soffan och snacka skit, se på en film eller ta en lång promenad i naturen. Usch så jag saknar att umgås. Nåja de kommer den dagen när vi hinner ses igen. Men men nog är de tomt alltid.

Nu ska jag gömma mig bakom min bok igen.

Ha en bra dag/kväll