Mussla

Var på promenad med Krista gumman igår kväll för att komma ut lite och få prata av mig, men sa inte ett knyst som vanligt. Kan inte fatta detta. Jag brukar juh inte ha svårt att prata om hur jag känner och tänker men på sistone har jag blivit som en mussla helt enkelt. Jag har skit svårt att komma mig för att säga nått om hur jag mår och vad jag funderar på. De som känner mig bra så kan läsa mig som en öppen bok.

Går med en ständig klump i halsen och ont i magen för att jag inte kommer mig för att snacka om allt. Blir allt mer och mer tyst. De är som att jag inget vill säga, har ingen lust att vännerna ska gå och vara oroliga. Men de är juh bara så fel att smeta på ett leende och tycka att allt är okej. Nåja tids nog så kanske de ska bli bättre.


Låten är bara så klockren just nu!

Vill man veta nått så ska man nog ställa mig mot väggen..