Som ett slag i ansiktet

De kom som ett slag i ansiktet, de är bara inte sant, de kan bara inte vara sant. Varför under dessa år som vi kännt varandra. De är ändå över 5 år. Jag kan bara inte förstå det. Men vill du inte umgås/prata med mig mer så är det ditt val.

Tårarna rinner sakta ner för kinderna, sakta sakta tills de trillar ner till marken. Det känns fruktansvärt tung men det är bara att acceptera att livet går vidare. Även om de är svårt att först¨att du gjort som du gjort så får jag bara acceptera det. Det enda jag undrar är varför du gjort såhär. Vad har jag gjort dig för att förtjäna detta? Har det med känslorna för min bästa vän att göra? Du kan juh höra av dig till mina vänner mig hör jag av mig får jag inget svar. Varför?

Det är som att jag har ett enda stort svart hål inom mig. Jag mår som sagt inte bra mer, jag vill inte äta, sover dåligt och tänker allt för mycket. Har en klump i halsen och mår ständigt illa. Jag kan inte få fram de orden som jag skulle behöva säga. Jag vill så gärna kunna säga allt men de blir bara inte av.

Livet är lika skört som tunn is, man vet aldrig när det tar slut. Det är så obehagligt att inte veta när någonting kommer att ta slut och man kommer att mista det. Någonting som man kan ha haft i all evighet kan försvinna på bara någon sekund. Jag kan inte sluta tänka på de.

Ha en bra dag..