Varför?

Varför kan inte jag få vara som jag är utan att det alltid är någon som ska ändra på mig? Jag anser att jag inte vill ändra på mig, jag är såhär. Jag är en POJKflick och trivs med de. Så varför ska de jämt och ständigt måsta pikas om att du ska int de och gör int så. Jag är såhär och så är det bara.

Kan ni förstå att jag inte vill höra om hur skönt de är att bo ensam, och allt ni ska göra, om hur bra betalt de är osv. Jag orkar bara inte höra mer. Har ni inte sett mig må dåligt så lär ni nog få se det om detta ska fortsätta. Jag mår bara sämre för varje gång jag hör allt de där. Visst ser man att jag verkligen lyssnar så är de väl okej att snacka om de, men börjar jag göra en massa annat så är jag inte intresserad av att höra. Det är inte bara en och två av er som göra detta. Sen får ni bli hur jävla sura och griniga ni vill de skiter jag blanka fan i! Men om jag ska må bättre så måste jag tänka mer på mig själv, och sluta lyssna på allt de där.

Ikväll blir de kaffe hos Nela, eftersom att gulle gumman blir ett år äldre idag. Ska bli trevligt att komma dit ut. Om de blir jobbigt så går jag hem från Saltvik till stan. De är bara 33 km så.

Ska snart försöka komma mig iväg och simma, så jag gör nått vättigt idag.. Var evigheter sen jag var och simmade så, men om nu M kommer med så lär han säkert köra skiten ur mig. Gammal simmare som han är så. Men drunknar jag så gör jag :P

Ha nu en bra dag..

Brev till 10:e våningen

Brev till 10:e våningen

Jag tänkte faktiskt att jag skulle skicka dig ett brev
Eftersom vi aldrig pratar eftersom vi aldrig ses
Hur går det runt nu, bäste broder
Vad ser du längst där uppifrån tornet
Ser du allt, allt det där som gjorde oss till det vi blev

Du har väl hört att jag flyttar hem igen i vår
Synd att du aldrig kunde komma ner och hälsa på
Men livet går isär och man har så fullt upp
med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
mycket mer än vad jag gjort

Det är kväll här och jag jag har fyllt
mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting
Tungt sjukhus på Rådgsvedsgår'n
och söndagsfyllorna på Skebohov
Kommer du ihåg och Lena pling plong
var bara sjutton år

Är det is på fotbollsplan i år
Står trettonvånginshuset kvar
där det stod när jag drog
Jag minns en massa fester
där hos Elton på balkongen
Det var där jag rökte brajj för första gången
Och hur många timmar har man väntat
där nere på stationen
På nån eller nåt som aldrig aldrig kommer
Och det känns som om det var hundra år sen
eller om de va igår

Köpenhamn är bra om man inte vill vara med
Det kan gå dar här utan att jag pratar med en själ
Jag gillar barerna i mitt kvarter
Och månen här är den vackraste som jag vet
Man kan leva ett liv här i hemlighet

Om linje nitton tar mig hela vägen ut
Om den här vintern nånsin nångång
kommer att ta slut
Så ses vi nån dag där längst upp i tornet
Tills dess ha det gott
Och sköt om dig
Ta det lugnt
Hälsningar från mig

Som ett slag i ansiktet

De kom som ett slag i ansiktet, de är bara inte sant, de kan bara inte vara sant. Varför under dessa år som vi kännt varandra. De är ändå över 5 år. Jag kan bara inte förstå det. Men vill du inte umgås/prata med mig mer så är det ditt val.

Tårarna rinner sakta ner för kinderna, sakta sakta tills de trillar ner till marken. Det känns fruktansvärt tung men det är bara att acceptera att livet går vidare. Även om de är svårt att först¨att du gjort som du gjort så får jag bara acceptera det. Det enda jag undrar är varför du gjort såhär. Vad har jag gjort dig för att förtjäna detta? Har det med känslorna för min bästa vän att göra? Du kan juh höra av dig till mina vänner mig hör jag av mig får jag inget svar. Varför?

Det är som att jag har ett enda stort svart hål inom mig. Jag mår som sagt inte bra mer, jag vill inte äta, sover dåligt och tänker allt för mycket. Har en klump i halsen och mår ständigt illa. Jag kan inte få fram de orden som jag skulle behöva säga. Jag vill så gärna kunna säga allt men de blir bara inte av.

Livet är lika skört som tunn is, man vet aldrig när det tar slut. Det är så obehagligt att inte veta när någonting kommer att ta slut och man kommer att mista det. Någonting som man kan ha haft i all evighet kan försvinna på bara någon sekund. Jag kan inte sluta tänka på de.

Ha en bra dag..

Mussla

Var på promenad med Krista gumman igår kväll för att komma ut lite och få prata av mig, men sa inte ett knyst som vanligt. Kan inte fatta detta. Jag brukar juh inte ha svårt att prata om hur jag känner och tänker men på sistone har jag blivit som en mussla helt enkelt. Jag har skit svårt att komma mig för att säga nått om hur jag mår och vad jag funderar på. De som känner mig bra så kan läsa mig som en öppen bok.

Går med en ständig klump i halsen och ont i magen för att jag inte kommer mig för att snacka om allt. Blir allt mer och mer tyst. De är som att jag inget vill säga, har ingen lust att vännerna ska gå och vara oroliga. Men de är juh bara så fel att smeta på ett leende och tycka att allt är okej. Nåja tids nog så kanske de ska bli bättre.


Låten är bara så klockren just nu!

Vill man veta nått så ska man nog ställa mig mot väggen..

Vilsen

Jaha söndag och jag känner mig helt slut i kroppen, en aningen vilsen på något vis. De gick bra på jobbet igår, rätt lugnt och stillsamt. Hände väl inte så mycket egentligen Stog ute när den värsta regnskuren kom så skjortan blev genom blöt men den torkade rätt snabbt sen. Blev lite små kyligt att stå ute bara men men.

Idag så händer de inte så mycket, ska ta och dammsuga och diska det sista bara. Känner att jag inte orkar göra en massa idag så. Dagen har juh typ varit och farit så, kvällen står inför dörren så att säga.

Såg nyss på Yes man. En så sjukt rolig film, fick skratta en massa. Rekommenderar den varmt om man gillar Jim Carry. Förts var den seg men blev lika rolig som de flesta av hans filmer.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, men de är som att jag inte orkar med mig själv, som att jag är helt vilsen i mig själv. Som att jag saknar någonting väldigt mycket, men jag kan inte komma på vad det skulle vara.

Dagens middag blir ris och chicken nuggets. Orkar inte laga nått annat så, och så blir de inte så helvetes med disk.


Dagens låt!

Sista dagen

Jaha ikväll/natt är de sista arbetsdagen för detta pass, sen är jag ledig en vecka :) Ska bli så skönt med lite ledigt. Få tänka på nått annat några dagar. Känner verkligen att jag behöver få lite annat att tänka på, även om jobbet inte är speciellt ansträngande, bara stå och kolla lägg och vara artig och trevlig/hjälpsam. Men medans man står på jobbet hinner tankarna ikapp en rätt fort.

Den där eviga tanken, svek jag personen eller inte? Skulle jag ha sagt nått eller ska jag fortsätta vara tyst och tiga som muren. Saknar att umgås men endå är de skönt att vi inte ses. Det är som förr man duger bara när man inte har någon annan att umgås med. De är väll ändå inte så de ska vara, är man bra vänner så ska man finnas där i ur och skur. Visst alla gånger är de inte säkert man kan finnas där, men men.

Hmm dagen bara rinner iväg och de känns som om jag inte skulle vilja gå på jobb idag, men de ska jag. De ska inte bli att vara hemma en massa. Skulle verkligen behöva träffa lite vänner nu känns det som, men när jag väl träffar dem så tiger jag som muren. Eller så är de dom som inte vill lyssna, som verkligen inte orkar anstränga sig till att höra på vad man har att säga, som kollar åt alla andra håll för att slippa lyssna.

De som är de mest jobbiga i allt är att jag tappat kontakten med alla killpolare som jag umgicks med förut. Har ingen som jag träffar som förut. De har som bara gått upp i rök, jag vet inte vart de försvann men spårlöst borta är de iaf.







Jag känner mig trasig..

Nu återgå till vardagen..
Ha en bra dag/kväll

Inge vidare

Hmm vad är nu detta? Jag mår rent ut sagt skit just nu, illamående, yrsel, panikkänsla och psyket sviktar igen. Även om det har vart en helt okej kväll/natt på jobbet så kommer man hem och de känns som om man ska behöva kräkas upp allt man har inom sig. Jag kan bara inte förstå detta. Var kom de ifrån? Allt var juh så lugnt och bra innan vi började stänga fast för kvällen, men lagom tills vi stängt kände jag den där obehagliga känslan i magen och i halsen att nu är det någonting som inte är som det ska vara. Hoppas nu verkligen att jag får sova i natt, med lite yoghurt i magen så kanske de känns bättre, men de verkar inte vilja bli bättre. Nåja ska iaf lägga mig i sängen och bara slappna av.

Allt ska man juh få höra innan öronen trillar av. Ikväll igen fick jag höra att jag hör till de manliga könet, att jag inte var en kvinna. Suck, hur fan rent ut sagt ska man måsta klä sig för att folk ska fatta? Jag är juh inte den som går i klänning eller i kjol dagarna i ända, och "kvinnliga" skor i min storlek finns de inte på denna kobbe. Jajja om man sku ha blivit född till kille ist så hade man nu inte behövt utstå detta så ofta..

Vissa människor tror helt klart att de är bättre än andra, de fick jag juh vittna på jobbet ikväll/natt. De är juh bara så uppenbart att människan i fråga tror att man är såå jätte mycket bättre. Jag menar vad spelar de för roll om jag jobbar som ordningsvakt, jag trivs juh med det så. Bara för att inte jag vill jobba som servitör eller kock så är väl inte jag mindre värd för det. Vissa borde nog ta och öppna ögonen lite oftare. Ett jobb är ändå ett jobb, så enkelt är det och alla är vi lika mycket värda för de. Spela roll om man är lokalvårdare eller VD för nått topp företag. Vi har alla lika värde, så enkelt är det bara.

Träffade en gammal klasskamrat på jobbet, eller egentligen två, men de var bara killen som stannade och pratade lika glatt och trevligt som när vi gick i skolan. De var så kul att se honom igen, med tanke på att de var åtminstone 3 om inte 4 år sedan vi pratades vid lite mer. När de gick så sa han som alltid mitt efternamn, de är kul att höra att allt är bra med honom, och sen se att han har inte ändrats så mycket sen skolan. Han tjej däremot är sig lik..

Har haft denna låt i huvudet hela kvällen så måste bara lägga in den med..



Ha en bra natt alla läsare. Nu ska jag försöka lägga mig för att sova, även om jag än mår jätte illa.
Sov gott kramar